Problemet med att leva med en stress diagnos är att man blir van med att alltid ligga på hyper hög stressnivå vilket gör att de inte är alltid man förstår att man är extra psykiskt stressad utan man mår bara dåligt,

Jag har känt mig alldels förstörd i dag. Vill bara gråta har ingen ork ingen insperation. Till och med de jag borde se fram emot klarar jag inte av att se fram emot för jag är för trött för att orka njuta,

Jag har bara velat ligga i sängen o gråta. Först tänkte jag att de berode på att jag är sjuk o har varit det sedan 30/9  och att jag har haft migrän i drygkt en vecka där jag pendlat mellan legat helt utslagen med fruktansvärd huvudvärk o illamående och ljuskänslighet för att någon dag i mellanåt må hyfsat bra på dagen men så fått ögonmigrän efter ett par timmar vaken. Jag har sovit enormt mycket. Har inte orkat hålla mig vaken.

Mina fingrar har även värkt så att jag haft svårt att böja o sträcka på dem utna o skrika av smärta.

Men jag inser nu att det nog mer handlar om att de är för mycket som bekymmrar mig. Vi har fått reda på att min lägenhet ska säljas och de betyder nya ägare till sommaren eller nästa år och vad kommer hända då??

Jag inser att jag blir sjukare och sjukare, tappar balansen o ramlar väldigt mycket vilket gör att jag känner att jag skulle behöva ett mer anpassat hem. Och ska jag ha de så skulle jag behöva ha ett hem jag trivs i och det skulle behöva vara på markplan med stora öppna ytor efter som jag skulle behöva kunna ha rullstolen inomhus efter som de är nu är jag mer eller mindre förpassad till sängen då de är enda stället där jag inte har full smärta.

All personal jag träffar säger att jag behöver personlig assistent då jag inte klarar av de vardagliga livet men jag får avslag innan jag ens kommit förbi steg ett så de känns rätt hopplöst vill bara ge upp känner mig apatisk för de känns som kraften är slut och jag har ingen mer kraft att kämpa med.

Jag har dessutom tandläkarbesök i veckan och de kommer innebära en lagning och ytterligare om några veckor. och jag har sådan enorm tandläkar skräck att jag har svårt trots satt jag får lugnande innan. Hon som följer med mig har drabbats av en allvarlig sjukdom o jag vet inte hur de kommer bli fram över om hon kommer kunna fortsätta följa med som stöd. 

Min bästa vän har varit borta en vecka och de är ju inget konstigt i sig men de är extremt jobbigt för mig. Och de tar flera dagar innan hela jag känner att hon landat och min trygghet kommer tillbaka.