Livets strider

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av livetsstrider - 2 maj 2020 02:02

Jag vet de låter sjukt men när jag var "frisk" dvs när jag var mitt i allt de som jag nu bearbetar som trauman, men ingen viste om det för normaliserings processen hade gjort att jag såg det som en normal vardag. Och då jag fortfarande kunde gå så var jag väldigt aktiv och jobbade mycket ideellt och hade då flera vänner. Nästan alla försvann, slutade höra av sig och slutade bjuda med mig på saker. Kanske var det för att det blev jobbigt att se mig och då påminnas om vad jag varit med om, kanske blev jag förändrad och det gjorde att de inte orkade med mig, Kanse berodde det på att man inte viste vad man skulle säga ungefär på samma sätt som någon som förlorat en anhörig i en olycka ofta upplever att folk tystnar i rädsla för att inte ha nått att säga. Oavsett blev jag sittande själv, 
Men i alla fall innan detta hände så vägrade flera gå på stan med mig för de for så illa av att höra hur okända människor överallt i från ropade elaka kommentarer. En del kom fram o spottade orden i ansiktet på en mer eller mindre. Så här har det alltid varit. och att få blomkrukor och ölburkar i huvudet de var inget märkligt för mig för de är ju så hela min ungdom och barndom varit dvs man kastar saker på mig. Och så är det än i dag är jag ute med min rullstol och åker så kan barn stå och brevid sina föräldrar och slänga sten på mig utan att föräldrarna säger till eller stå brevid mig och peka och prata om hur stor och ful jag är och föräldrarna godtar detta och de är långt i från bara barn o ungdommar som gör detta. Vuxna tränger sig ofta före i kön tex i affären för jag är ju rullstolsburen så mig kan man ju gå före, men kan nästan garantera att personen inte hade vågat tränga sig före någon av de andra i kön.  Ja exemplen är många och även de har normaliserats o blivit min vardag nått jag hela tiden får möta och därför inte längre förvånad utan tvärtom förväntar mig att de ska hända minst en gång var gång jag går ut.


När jag började i samtal hos min BM så var jag så nedtryckt så när vi började prata om vad ens mening i livet var så sa jag att min var att finnas och bära så mycket av världens börda som möjligt så att andra skulle slippa. och om nått bra hände mig for jag så illa för de betydde att jag "stulit" lycka från någon annan genom att tex ta emot en tablett ask som gåva. eller nått liknande. Jag trodde verkligen att meningen med mitt liv var att va en dörr matta åt resten av mänskligheten. Ansåg mig inte värd mer.

Av livetsstrider - 19 januari 2020 02:20

Kvinnor som lider av posttraumatisk stress har en fördubblad risk att drabbas av typ 2-diabetes.

Linda Nestor, Redaktör
 
Senast uppdaterad 21 september 2015
 

Posttraumatisk stress ökar risk för diabetesI en ny studie har man mätt sambandet mellan posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och utvecklingen av typ 2-diabetes över tid.

I studien ingick 50 000 kvinnliga sjuksköterskor som följdes under 22 år.

Hos kvinnorna som hade PTSD-symptom såg forskarna en fördubblad risk att utveckla diabetes typ 2, jämfört med de kvinnor som inte hade några symptom och de kvinnor som inte utsatts för trauma.

Studien är publicerad i JAMA.

Av livetsstrider - 3 augusti 2019 04:14
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av livetsstrider - 12 juni 2019 21:47
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av livetsstrider - 22 februari 2018 02:53

Det känns så svårt att veta hur jag skall börja denna bloggen. Men en liten presentation om min situation vore på sin plats. Jag är idag mer eller mindre rullstolsburen till följd av mina sjukdomar som är bland annat endometrios och fibromyalgi, jag har tänkt att jag skall göra egna trådar med inlägg om bla dessa sjukdommar som förklarar både vad det är och hur de tar sig uttryck. Förutom det rent fysiska lider jag även av minnen från trauman där i bland grov mobbing under många år vilket även de satt sina spår och påverkar min dag väldigt mycket.

När man lider av så mycket kroniska smärtor och så mycket psykiska stress moment så är de inte ovanligt att man även drabbas av ångest och panikångest som symtom och som i mitt fall social fobi. Vilket gör att varje dag blir en kamp för att inte inte ge efter för ångesten och hitta på nya sätt att hela tiden möta och utmana ångesten.


Nu är det dags att säga tack och god natt för i kväll för om några timmar är det tanken att jag just ska utmana min sociala fobi genom att besöka biblioteket. Hur de går och hur jag lyckas dvs vad jag har för strategier får jag dela med mig av i nästa inlägg tack för i kväll och kommentera gära om du  om du läst (Obs påhopp och kränkande kommentarer kommer inte godkännas).



Presentation


En blogg om livet med kronisk smärta både fysiskt och psykiskt.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2020
>>>

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards